Varuhuskedjan Biltema har som bekant börjat erbjuda en hel del jakt- och friluftsprodukter. Jag har nu testat deras fällkniv Pro Tracker som är en storleksmässigt väl tilltagen pjäs med sin totallängd på 208 mm. Kniven har ett drop point-blad och en lock back-mekanism.
Innan jag kände på denna kniv hade jag endast sett den på bild och fastnade då för dess kraftfulla design. Men jag hade ej höga förväntningar på kvaliteten med tanke på den trevliga prislappen på endast 75 kr.
Knivens utformning lämpar sig väl för jakt genom det 3,5 mm tjocka bladets flåvänliga form och det gummerade handtagets effektiva grepp. Tyvärr så levereras fällkniven med ett dåligt skärpt blad, men för en kniv med så här liten prislapp kan jag kosta på mig en stund vid slipstenen. Det låga priset återspeglar sig även i fällknivens mekanism som ej är helt stum i låst läge. Ett stadigare alternativ kan kanske vara Pro Trackers kniv med fast blad (finns även med trähandtag). Dessa knivar återfinns ofta på samma butikshylla som denna fällkniv. Fastbladsvarianten har ett kortare blad av ett annat stål (7CR17MOV) och kostar 159 kr respektive 179 kr.
Efter en tids användande kan jag konstatera att fällkniven fungerar hyffsat bra. Det signalfärgade gummigreppet fungerar utomordentligt bra vid våta och blodiga händer och jag uppskattar fortfarande denna fällknivs tuffa design. Dock har det blivit en hel del skärpande av bladet för att upprätthålla en acceptabel skärpa. Det skall bli spännande att efter ytterligare tester se hur länge kniven håller. Fällkniven levereras med ett praktiskt Cordura-hölster.
Specifikationer
Bladmaterial: Rostfritt stål 3CR13, HRC 52-55
Bladlängd: 91 mm
Knivlängd: 119 mm / 208 mm
Knivvikt: 104 g
Totalvikt: 146 g (kniv med hölster)
Ca. pris: 75 kr (Sverige 2013)
Under ett av mina äventyr uppe i Kaitumområdet i Lappland fick jag äran att träffa denna skönhet till kniv. Det är den skicklige hantverkaren och Kaitumbon Erik Fankki som skapat detta vackra verktyg. Erik kommer från en anrik släkt av hantverkare vilka är mästare inom knivmakeriets ädla konst.
Jag uppskattar verkligen Eriks sinne för att förnya och utveckla det traditionella samiska hantverket på ett smakfullt vis. Denna kniv känns mycket praktisk och kompetent i handen samtidigt som den är en fröjd att beskåda. Det rostfria knivbladet är egenhändigt handsmitt av Erik, och lädret har han garvat själv. Handtaget och slidans nedre del består av mycket vackert graverat renhorn. Då mitt möte med denna kniv blev kort så har jag tyvärr inga närmre specifikationer om henne, så jag låter istället dessa bilder tala för sig själva.
Denna kniv kommer att skänka sina framtida användare mycket glädje och jag hoppas att ägarna i gengäld skänker kniven rikligt med motion och omsorg. Om du känner igen just denna kniv så får du mer än gärna kontakta mig och berätta om hur hon har det.
Detta är ett mycket bra exempel på hur en kniv kan vara både ett verktyg och ett vackert konstverk på en och samma gång (Knives - Tools & Art).
Jag går alltid runt och är lite småkär i någon kniv och just nu är det Karesuandoknivens nya modell Giron (artnr. 3537) som får mitt hjärta att slå lite snabbare. Denna lilla kniv med sitt 75 mm korta blad har åter fått mig att uppskatta knivar med små fasta blad. Lägligt nog började jag använda denna trevliga kniv inför mitt senaste äventyr uppe i Lapplands Tjuonajokk. Giron är det gamla namnet för Kiruna och betyder fjällripa på nordsamiska. Kändes mycket passande att ha en Giron i bältet då jag befann mig i dessa trakter.
Design
Knivens utformning är en hyllning till den traditionella skandinaviska kniven, utan parerskydd och med en rak bladrygg. Skaftet av mässing, renhorn och oljad masurbjörk är i bakkant format likt en fjällripas huvudkonturer. Slidan av nötläder, renskinn och plastinlägg har även utsmyckats med en vingformad skinnbit för att förstärka fjällripedesignen. Karesuandokniven erbjuder ju även sedan tidigare sin modell Ripan (artnr. 3524) vilken syftar till dalripan som är större än fjällripan.
Giron känns liten och kompakt och ligger mycket bra i min hand. Självklart kräver avsaknaden av parerskydd lite knivvana, men jag ser det som en fördel att på ett smidigt sätt delvis kunna hålla i själva bladet för bästa kontroll då jag arbetar med kniven. Det rostfria 2,5 mm tjocka och 20 mm breda knivbladet är lättarbetat, levereras med en bra skärpa.
Jag gillar att bära en knivslida med en infästningsögla av traditionell skandinavisk typ (skinnremm). Detta inte minst under vandring med en ryggsäck med avbärarbälte i midjan. Fukt och tidens tand ger slidan en något mörkare ton vilket skänker kniven vacker patina. Om jag dock fick ändra något på Giron så skulle jag vilja ha en mindre slida. Denna lilla kniv skulle enligt mig klara sig med en par centimeter kortare slida än orginalslidans 188 mm. Detta skulle få ner Girons totallängd 224 mm (kniv i slidan) till smäckra 20 cm.
Knivromantik
Som sagt så är jag kär i denna kniv och den hänger ofta troget med som en av mina EDC-knivmodeller utanför betongdjungeln. Jag är dock nyfiken på hur Giron känns med Karesuandoknivens trevliga Damasteel-blad. Misstänker att den varianten av Giron åter skulle göra mig nyförälskad.
Specifikationer
Bladmaterial: Rostfritt Sandvikstål 12C27 HRC 57
Bladlängd: 75 mm
Bladtjocklek: 2,5 mm
Knivlängd: 174 mm
Handtagstjocklek: 17,8 mm
Knivvikt: 70 g
Totalvikt: 122 g (med slida)
Totallängd: 223 mm (med slida)
Cirkapris: 900 kr (Sverige 2013)
Jag har just nu ett inspirerande gäng yxor som ligger i pipelinen väntandes på min omvårdnad. Det skall bli rogivande att i lugn mak få restaurera dessa vackra bruksverktyg så att de återfår sin spänst och arbetsvilja igen. Jag kommer löpande skriva om respektive klenod men vill med ovan bilder, på några av mina gamla kompisar, ge dig en liten aptitretare. Hör gärna av dig till mig och berätta om vilka projekt som Du just nu jobbar med.
Specifikationer
Bladmaterial: 440C rostfritt stål
Bladlängd: 85 mm (82 mm enligt tillverkaren)
Totallängd: 184 mm
Knivvikt: 61 g (62 g enligt tillverkaren)
Totalvikt: 89 g (med slida)
Ca. pris: 1 500 kr (Sverige 2013)
Greg Thompson på Special Operations Combatives Program (SOCP) har designat och tillsammans med knivtillverkaren Benchmade tagit fram den taktiska kniven 176 SOCP Dagger. Detta är en nätt liten dolk tänkt för militärt och polisiärt självförsvar. Konceptet är att bäraren i en pressad situation skall kunna dra kniven med hjälp av dess fingerring (innerdiameter 28 mm), avvärja en attack, och sedan direkt dra sitt skjutvapen samtidigt som dolken fortfarande hålls med samma hand. Detta är alltså ett verktyg för att vinna tid i en extrem självskyddssituation. Knivens format gör att den enkelt och diskret kan bäras centralt placerat på kroppen vilket försvårar för en angripare att avväpna dess bärare. I detta Combo-paket medföljer, utöver kniv, slida och snöre, en röd 64 g tung träningskniv för nödvändig och säker träning. Den skarpa dolken är tillverkad av ett 440C-stål som har givits en mattsvart ytbehandling. Det 85 mm långa, 19 mm breda och 4,5 mm (5 mm enligt tillverkaren) tjocka tveeggade bladet levereras med en god skärpa, men designen tydliggör att detta verktyg i huvudsak är ämnad att sticka med snarare än att skära med. Den 70 mm långa, 44 mm breda och 18 mm tjocka formpressade hårdplastslidan är utrustad med ett bältesklipp och hål för fastsnörning. Besök gärna den svenska benchmadedistributören EQUIPT's hemsida. Tag även gärna en titt på Greg Thompsons filmklipp som demonstrerar 176 SOCP Dagger:ns koncept. Då det är viktigt att känna sig hemmastadd med denna typ av utrustning innan man väljer att bära den så är det seriöst och bra av Benchmade att erbjuda träningsknivar av sina militära knivmodeller. Dock hade det varit önskvärt att detta Combo-paket även levererades med en extraslida. Detta skulle göra att man ej behöver trixa med sin tjänstgöringsrig i träningslokalen.
SOCP Dagger:n är ett intressant och högkvalitativt verktyg som kan vara avgörande för militär/polis i yttre tjänst.
Allas vår kära F1:a har nu fyllt 20 år som knivmodell, och vad passar väl ej bättre än att inkludera denna moderna klassiker i mitt bushcraftknivtest. Testet innefattar 15 olika robusta skogsknivar och har genomförts under fältmässiga förhållanden. Du kan se testet genom att klicka HÄR. Låt oss nu blicka tillbaka över de 20 åren som gått och därefter kika närmre på själva kniven.
Historia
1995 antogs knivmodellen Swedish Pilot Survival Knife F1 som Svenska Försvarets officiella överlevnadskniv. Kniven ingår i stridsflygprojektet JAS 39 Gripen och under augusti månad 1995 levererade den svenska knivtillverkaren Fällkniven AB den första sändningen av F1-knivar till det Svenska Försvaret. Sedan 1984 hade då familjeföretaget erbjudit knivar från olika tillverkare, en rörelse som år 1987 övergick till en produktion av egendesignade produkter. F1:an tog åtta år att utveckla och blev startskottet till en spännande global succéhistoria för det lilla knivföretaget i Norrbotten, med Peter Hjortberger i spetsen. Kniven har i princip sett likadan ut genom åren, sånär som på vissa förändringar i materialval och eggprofil. Den första versionen av F1:an hade ett knivblad av stålet ATS34 med en flatslipad dubbelegg och tillverkades i Tyskland fram till år 1997. Därefter övergick man till ett VG10-stål från Japan, och i samma veva förlängde man tången för att ge en utstickande pommel vid handtagets bakkant. Tre år senare, år 2000, introducerade man den konvexa eggen på F1:an och 2002 fick knivbladet det laminerade VG10-stålet som än i dag nyttjas. Även det mer exklusiva laminerade pulverstålet 3G erbjuds i F1:an och nu till 20-årsjubileet så kommer F1:an att även bli tillgänglig i ett laminerat koboltstål. I dag erbjuder Fällkniven ett stort utbud av knivmodeller, i olika storlekar, men det är fortfarande modell F1 som är företagets storsäljare. Knivarnas goda hållbarhet och höga kvalitet har gjort att även US Marines, US Navys och andra specialförband världen över numera har valt F1:an som sin officiella överlevnadskniv.
F1:ans design
Det 100 mm långa och 4,4 mm tjocka droppointbladet har en konvex egg som formats för hand. Knivbladets bredd är cirka 27 mm, erbjuds i tre olika sorters rostfria specialstål och kan även fås med en svart ytbehandling av materialet CeraCoat 8H. Kniven har en full tånge som täcks av det gummerade handtaget i materialet Thermorun. Eftersom den fulla tången på
standard-F1:an ej är helt synlig (rygg och mage täckt av tunt lager gummi) så
skyddas eventuell bar hud från köldskador vintertid. Tången sticker ut i handtagets
bakkant och kan användas som krossare eller som hjälp vid hamring. Handtaget är
endast cirka 16 mm tjockt och knivens vikt är 148 g. F1-knivarna du ser i denna
artikel har det japanska Hattori-stålet i bladet. Laminatet bestå av en hårdare
kärna av VG10-stålet omslutet av det korrosionsståliga 420J2-stålet.
Uppifrån och ned: Cold Steel Master Hunter, Fällkniven F1 och Morakniv Bushcraft Black
Slidor
Till kniven F1 erbjuds tre olika standardslidor, täckt läder (L), öppen läder (O) och zytel (Z). Den öppna läderslidan låter kniven bäras lågt hängande och de andra två ger kniven en högre position på bältet. Vid kötthantering kan zytelslidan vara att föredra då denna erbjuder enklast rengöring med sin dränerade hårdplastslida. Fällknivens läderslidor är som alltid av mycket trevlig kvalité men zytelslidan har fått en del kritik genom åren för att vara för enkel och oflexibel. Denna kritik har nu Fällkniven tagit till sig och i den kommande Pro-serien av kniven så kommer zytelslidan att vara uppdaterad och bland annat MOLLE-kompatibel. Själv har jag ett exemplar av varje standardslida samt en egenmodifierad täckt läder jag gjort till en öppen. Detta gör att jag har fyra olika F1-slidor att välja mellan beroende på aktivitet.
Exklusiva varianter
Då och då har mer exklusiva helt handgjorda varianter av F1:an erbjudits. I skrivande stund finns en jubileumskniv med handtagsskollor av Green Micarta (gm). Tidigare tillverkade man en Maroon Micarta (mm) och en Ivory Micarta (im). Dessa vackra knivar tillverkas i begränsad upplaga och trots sin praktiska potential så blir de oftast endast samlarobjekt.
Extrem överlevnadskniv och hyfsad täljare
Jag uppskattar F1:ans genomtänkta designmix av gammal skandinavisk knivkultur och modern militär robusthet. Knivens balans och behagliga grepp skänker verktyget en stark känsla av gedigenhet och kvalitet. Knivbladets rostfria specialstål håller eggen mycket bra och den konvexa eggprofilen, i kombination med en fånglina, gör faktiskt den relativt lilla F1:an även till en hyfsad huggare. Bladryggens skarpa kanter är mycket effektiva om man önskar nyttja kniven tillsammans med en magnesiumstav. Men samma skarpa rygg kan även göra sig väldigt påtaglig vid nyttjande av stödtumme under slöjdandet. Dock upplever jag att specialstålet och skärpan gör F1:an relativt täljvänlig trots bladtjocklek och eggprofil. Eggskärpan, det diskreta fingerskyddet och det smäckra greppvänliga handtaget skänker en god knivhanering oavsett om det handlar om täljande i trä eller tillvaratagande av vilt. I mitt bushcraftknivtest hamnade F1:an på en 5:e plats av 15. F1:an är en svensk produkt som vi skall vara mycket stolta över.
Specifikationer
Tillverkare: Fällkniven AB, svenskt familjeföretag med högsäte i Boden och produktion utomlands Modell: F1
Bladmaterial: Rostfritt Laminerat VG10 (HRC 59). Finns även i 3G (HRC 62) samt Kobolt (60 HRC).
Bladlängd: 100 mm
Bladtjocklek: 4,4 mm
Bladbredd: 26,9 mm
Eggprofil: Konvex
Handtagsmaterial: Svart Thermorun (gummi)
Handtagstjocklek: 16,4 mm
Slida: Läder eller zytel
Knivlängd: 214 mm
Knivvikt: 148 g
Totalvikt (kniv och slida): 234 g (öppen läderslida)
Cirkapris: 1376 kr (F1z, Sverige 2016)
Kolla även gärna in min tidningsartikel om F1:an i Vapentidningen nr. 8 - 2015.
För att se övriga inlägg jag skrivit om Fällknivens produkter klicka HÄR.
Gråa avslappnande sommarmoln hänger över Torpet och det är åter dags för en dag vid slipstenen. Jag har ett gäng knivar och andra eggverktyg som behöver skärpas så jag knäpper igång Kiruna-Slipen, och låter den långsamt roterande stenens meditativa surr sätta tempot. Tänkte passa på att nedan dela med mig lite av mina tankar kring skärpning av eggverktyg samt avslutningsvis visa en film från denna fridfulla dag.
Eggprofiler
Val av eggprofil avgörs dels av vad verktyget i fråga skall användas till, och dels av tycke och smak.
Själv är jag mest förtjust i den skandinaviska eggprofilen (Scandi Grind, enkel V-egg) på en kniv då jag arbetar mycket i hårda material som till exempel trä. En eggprofil med en plan sekundäregg (Flat Grind, dubbelegg) kan vara trevlig att nyttja vid bearbetning av mjuka material som till exempel kött. Den plana sekundäreggen är för övrigt, tillsammans med den Skålslipande sekundäreggen (Hollow Grind), de mest vanliga eggprofilerna internationellt sett på knivar. Den Konvexa eggen som oftast återfinns på huggverktyg blir även allt mer vanlig på knivar, ett exempel är Fällknivens produkter. Ovan fyra symmetriska profiler hör till de vanligaste, men det finns även många andra och självklart funkar de flesta eggprofiler hyfsat bra till det mesta sysslor om så krävs. Som alltid med eggverktyg; så är det handen som håller i, och tanken bakom, som är de viktigaste faktorerna som påverkar resultatet.
Fyra olika steg
Då jag skärper en egg, oavsett profil, delar jag in momenten i fyra olika steg; 1-forma eggen, 2-slipa eggen, 3-bryna eggen och 4-polera eggen. Hur många av momenten som behöver utföras beror på hur sliten eggen i fråga är och hur vass jag vill att verktyget skall bli.
Att forma
Om det uppstått större skador i eggen som jack och böjningar nyttjar jag en enkelhuggen stålfil (enkelräfflad) för att forma eggen tills inga skador längre syns. Jag tycker att det är trevligt att handforma eggen då detta bygger upp en relation till mitt eggverktyg, samtidigt om jag undviker risken att skada eggens härdning om jag använder en höghastighetsslip. Lindrigare skador på eggen kan alternativt formas i samband med slipningsmomentet.
Att slipa
Till mjukare stål använder jag en fuktig långvarvad rund slipsten, alternativt en bänksten av natursten eller aluminiumoxid, för att ge eggen sin vinkel. Vissa hårdare specialstålmaterial kan kräva ett diamantbryne för att få en effektiv slipning. Då brukar jag använda diamantsidan (800 grit) på Fällknivens bänksten DC521. Jag brukar dela in de olika stenarna i fyra olika kategorier; naturstenar, naturstensimitationer, diamantstenar och keramikstenar. Även om vissa stenar ej kräver vatten eller olja så brukar jag nyttja vatten vilket effektivt transporterar bort det avverkade materialet från stenens yta, samtidigt som vattnet hjälper mig att läsa skärpningen. Ljudet och känslan i eggverktyget, tillsammans med hur vattnet beter sig, guidar mig till rätt eggvinkel, ögon och fingertoppar är här fina kompisar. Men om jag vill veta exakt eggvinkel så brukar jag stämma av med en vinkelmätverktyg. Mina tips är att inte stressa, att hela tiden sträva efter att bibehålla eggens originalvinkel och att hela tiden hålla eggen vinkelrät till stenriktningen. Grovt generaliserat så kan jag säga att en eggvinkel runt 20 grader lämpar sig bra för finslöjd och 40 grader för jakt. Oftast skärper jag mina eggverktyg på fri hand, men det finns många trevliga system ute på marknaden som kan guida till en konsekvent eggvinkel. Spydercos Triangle Sharpmaker är ett exempel. Mitt råd till dig är att prova dig fram för att finna det verktyg och den metod som passar just dig bäst. Slipningen och bryningen går även utmärkt att genomföra med hjälp av våtslippapper fastklistrat på en träbit eller plastbit. Då kan jag rekommendera grovlekarna 600 och 1200. Tänk då på att föra eggen baklänges över pappret, annars skärs lätt pappret sönder.
Att bryna
Om ytterligare skärpa önskas använder jag keramiksidan (14 000 grit) på DC521-stenen. Bryningen sker på samma sätt som slipningen, bara att brynet har en finare yta. För eggen fram och tillbaka över brynet med ett jämt tryck, utan att stanna upp halvvägs. Ett tips är att då och då titta rakt mot eggen för att se om något ljus reflekteras längs eggryggen. Om så är fallet så är jag ej klar på det stället.
Att polera
Det är i detta moment som kniven får den där lilla extra skärpan, samtidigt som poleringen av eggen gör den hållbarare. Jag lägger lite Autosol, eller annan polerpasta, på en läderbit som är spänt över en brädbit. En strigel tillverkar du lätt själv av en träbit, ett gammalt skärp och lite lim. Limma på narvsidan och vänd köttsidan på skinnet utåt. Sedan stryker jag eggen försiktigt baklänges över strigeln för att avlägsna råeggens "skägg" och skapa en polerad och mycket vass egg. Jag brukar under det sista momentet testa knivens skärpa på ett tunt papper. Om verktyget med enkelhet kan skära strimlor och cirklar, utan att pappret rivs sönder i snittet har jag fått fram en skärpa som räcker gott och väl för mig.
Slutligen rengör, torkar och putsar jag kniven, samt eventuellt gör en lätt inoljning med lämpligt medel (olivolja eller 5-56). Om du vill polera knivbladet ytterligare bör du tänka på den värmeutveckling som högvarvade maskiner levererar, och hur den värmen kan påverka stålets härdning. Jag vill understryka att man ej nödvändigtvis behöver gå igenom alla ovan fyra steg, likväl som man absolut kan dela in de olika stegen i oändligt många steg beroende på hur fint man vill skärpa sin egg. Om du är nöjd med din eggs skärpa då har du både gjort rätt och är redo för att använda eggverktyget, vilket ju är huvudsyftet med allt detta.
Det känns alltid skönt att ha ett nypiffat eggverktyg redo att möta nya utmaningar. Detta blev en fin slipardag ute på Torpet och då jag till sist stänger av slipmaskinen så har den trogna gamla stenen hunnit snurra ett betydande antal varv... Tack för denna gång min runde kamrat!
Se även ett inlägg jag skrivit på Bushcraft Store, med fokus på skärpning av kniv med bänksten, genom att klicka HÄR.
Kolla även gärna in det jag skrivit om vård och underhåll genom att klicka HÄR.
