Då det diskuteras knivar så blir det oftast ett stort fokus på själva kniven och dess egenskaper (storlek, stål, eggprofil och så vidare). Detta trots att min kniv spenderar sin huvudsakliga tid i sitt bärsystem: sin slida (fastbladare) eller sitt fodral (större fällknivar). Jag tycker att man även bör ägna tid och tankar åt knivens bärsystem (slida, fodral, hölster) och hur, och var på kroppen, verktygen bärs vid olika aktiviteter. Låt oss nu nörda ner oss riktigt ordentligt i detta underbara ämne!
Under till exempel en längre vandring upplever jag kniven till största delen av tiden sittandes i sitt bärsystem. Då är det mer värt för mig hur väl slidan sitter på min kropp, snarare än vilket sorts stål jag har i knivbladet. Ett illa sittande bärsystem kan vara mycket störande och skavande under en vandring. För att undvika att jag tappar kniven kanske jag till och med lägger den i ryggsäcken. En av de absolut viktigaste aspekterna, då det kommer till knivval, är vad jag skall använda verktyget till vid det aktuella tillfället. Jag använder till exempel ej nödvändigtvis samma kniv vid en långvandring i fjällen som till en helgs insjöfiske. På samma sätt kanske jag väljer att bära en och samma kniv på två, eller tre, olika sätt beroende på vilken aktivitet jag ägnar mig åt.
Så även om vi ofta fokuserar mer på kniven än slidan, så är bärsystemet avgörande för hur vi totalt upplever kniven. Det spelar ingen roll hur påkostad kniven är om jag ej kan bära den på ett bekvämt, praktiskt och säkert vis. Trots detta så är det tyvärr ej ovanligt att det är just bärsystemet som först får stryka på foten då kostnader skall hållas nere under utveckling och produktion av en kniv.
Men som tur är så finns det även en hel del knivmakare som i dag ägnar mycket tankar och kärlek åt sin knivs bärsystem. Detta märker jag ganska snabbt på ett bärsystems utformning, materialval, materialkvalitet och passform. En relativt tung och otymplig kniv kan faktiskt upplevas som mindre störande vid bärande, jämfört med en mindre och lättare kniv, förutsatt att tillverkaren tänkt till ordentligt och skapat ett bärsystem som fördelar vikt väl via en god inpassning och infästning.
En intressant avvägning är även hur lättillgänglig kniven är då det kommer till spännen och lås som säkrar kniven i bärsystemet. Jag vill relativt snabbt och smidigt komma åt min kniv, och gärna med endast en hand, utan att behöva krångla med diverse spännen, kardborrband och snoddar. Samtidigt vill jag att kniven skall sitta säkert och tryggt i sin förvaring under förflyttning och aktiviteter. Detta blir självklart något av en balansgång. Trevligt nog finns det en vid flora av designlösningar för hur man säkrar en kniv i sin slida. Jag kommer ej att gå in i detalj på alla dessa låsningsvarianter, men kan nämna att jag personligen vanligtvis föredrar slidor där friktionen emellan knivhandtaget och slidan utgör säkringen i bärsystemet.
Här följer exempel på olika sätt att bära kniv.
Löst i fickan
Mindre fällknivar kan jag bära löst liggande i min byxficka eller jackficka. Därav benämningen Fickkniv. Med mindre menar jag en kniv som ej är så pass tung eller stor att den stör och skaver i fickan. Viktigt här är att bedöma hur stor risken är att jag råkar tappa min kniv under mina aktiviteter. Vissa byxfickor, utan lock, knapp eller dragkedja, kan till exempel vara osäkra då jag sitter ned. Vid sådana tillfällen brukar jag knyta en längre fånglina på kniven vilken jag sedan fäster in i mitt byxbälte.
Den längre linan (cirka 55 cm) gör att jag kan plocka upp kniven ur fickan vid behov och jobba med den, vanligtvis, utan att lossa fånglinan. Jag fäster in knivens lina runt mitt bälte, då detta är säkrare än att bara haka fast den i en av byxhällorna. Hällan slits lätt av då jag råkar fastna med fånglinan i något. Ovan fånglina kan självklart även fästas in i min jacka i händelse av att jag bär kniven i en jackficka istället.
Vid bärande av kniv löst i fickan brukar jag även regelbundet vända ut och in samt skaka ur min ficka från skräp och ludd. Detta för att undvika att min kniv får in denna smuts i sin mekanik. Många fickknivar har ett litet hål, eller en fjäderring, att fästa fånglinan i. Knivar, i lagom storlek, som även har ett bältesclip kan fästas in i ovan nämnda fånglinan via clipet, och kan på så vis enkelt lossas från linan vid behov.
Med clip på fickan
Fällknivar som utrustats med ett bältesclip (en fjädrande metalltunga) kan bäras i fickan fastklämd på fickkanten. Detta sliter mindre på fickans innertyg samt minskar risken för att skräp och ludd skall fastna i knivens mekanism. Tänk dock på att här syns kniven för omgivningen vid bärande vilket kan vara känsligt i vissa miljöer. Respektera och tänk på din omgivning.
Personligen föredrar jag att bära mina knivar, som är utrustade med bältesclip, med bladspetsen nedåt (tip down carry). Många knivtillverkare har den smarta designlösningen att knivens skollor har clipfästeshål borrade på fyra olika ställen så att användaren själv kan välja om hen vill montera clipet för tip up carry eller tip dow carry, respektive höger- eller vänsterhänt. Valet av tip up eller tip down beror på hur jag föredrar att öppna min fällkniv, inte minst om den har en enhandsöppningsfunktion (tumhål, tumbricka eller tumknopp).
Ett alternativt bältesclipbärande är nyttjandet av ett separat bältesclip, likt det som syns ovan. Detta gör att fällkniven hänger löst djupare ner i fickan, utan att nå botten av min ficka.
På bältet
Det vanligaste sättet att bära sin kniv i fält är på bältet. En fastbladares slida, eller en fällknivs fodral, har oftast en ögla eller ett, eller flera, skåror att trä bältet genom.
De två vanligaste varianterna för fastbladare är en slida för högt bärande (kniven bärs hängande med spetsen nedåt och handtaget i höjd med bältet) eller lågt bärande (kniven bärs hängande med spetsen nedåt och hela kniven hänger under bältet). Det höga bärandet har fördelarna att kniven sitter tight mot kroppen med mindre risk att fastna eller slå i saker. Fördelar med ett lågt bärande är att kniven ej spänner mot kroppen samt att kniven ej sitter i vägen då en ryggsäck med avbärarbälte bärs.
Slidor, fordral och hölster har ibland olika design beroende om de är ämnade för vänster- eller högerhänta användare. Oavsett så kan bäraren enkelt flytta runt bärsystemet längs sitt bälte i midjan.
Ovan gäller för vertikalt bärande, men även för horisontalt bärande där kniven bärs infäst längsmed bältets riktning. Detta är speciellt trevligt vid bärande av större knivar på bältet.
Infästningen kan monteras, roteras, åt valfritt håll, möjliggör bland annat även ett horisontalt bärande
Ett bärsystem ämnat för högt bärande kan ofta ändras till ett lågt bärande genom att addera en hängrem eller en öppningsbar karbinhake. Karbinhaken gör det även enkelt att plocka bort kniven från bältet, utan att behöva öppna och dra ur bältet ur byxans hyskor. En variant på karbinhakekonceptet är Casströms No.3 Dangler.
med en adderad karbinhake i lättmetall, för lägre bärande
Vissa upplever att högt bärande enklare möjliggör att användaren kan dra kniven med endast en hand, då kniven sitter mer fixerat vid kroppen. Men en lågt buren kniv kan även den dras med endast en hand genom lite övning (låt tummen skjuta fram slidan över handtaget). Ett alternativ här är ett hål i slidan genom vilket pekfingret att pressa upp knivhandtaget ur slidan. Ett exempel på detta koncept är
Karesuandoknivens Johtalit som syns på bilden nedan.
Om några nackdelar skall nämnas om bärande på bältet så skulle jag säga risken för att kniven är i vägen vid ålning medels hasning, sittande i bilar och smygande i tätningar. För tillfällen då jag vill undvika detta väljer jag istället att bära mina verktyg i fickor, i väskan eller runt halsen.
Då det finns risk för att jag råkar sätta mig på mitt bärsysten (till exempel lågt hängande fastbladare) blir plast- alternativt horninlägg en extra viktig säkerhetsaspekt. Jag har varit med om slidknivar vars knivspets tryckts ut genom slidspetsen nära att penetrera mitt innanlår, i samband med att jag satt mig ner på huk.
På eller i väska
Då jag bär en väska finns ju alltid alternativet att låta mina verktyg, inklusive kniven, ligga i väskan. Detta är ett intressant alternativ vid tillfällen då jag bedriver aktiviteter som inte kräver regelbunden användande av kniven, eller då kniven är för stor och tung för ett bekvämt bärande nära kroppen. Om jag vill göra kniven ett snäpp mer tillgänglig, kan kniven hakas/spännas fast utanpå väskan. På så vis behöver jag ej öppna väskan varje gång jag behöver verktyget.
Viktigt här är då att vara extra noggrann med infästningen samt hur säkert kniven sitter i sin slida. Vid bärande på kroppen är det lättare att märka om kniven skulle råka lossna eller falla ur. Men då kniven sitter på en väska känner jag ej detta på samma vis. Exempel på placeringar på en ryggsäck kan vara på topplocket, längs ena sidan eller parallellt på en av bärremmarna.
Mycket av ovan gäller även för tillfällen då jag monterar min kniv utanpå en jacka eller en väst.
infäst upp och ned, på min rygg
Hängande runt nacken
Att bära kniven i en rem hängandes runt halsen, likt ett halsband (Neck Knife), tycker jag är praktiskt, förutsatt att kniven ej är för tung. Detta passar dels bra vid tillfällen då jag bär många lager kläder som kanske hänger ned över min livrem. Med kniven hängande på bröstet är den då lättåtkomlig utan att jag behöver öppna mina kläder för att komma åt mitt höftparti. Nackkniv lämpar sig även väl vid tillfällen då jag bär lättare byxor utan bälte och fickor.
Knivens läderslida har en integrerad nackrem
Flera fördelar med nackkniv är:
- Jag har god uppsikt över kniven (säkerhet och stöld) då den är centralt placerad på min kropp
- Kniven är för mig åtkomlig både från höger och vänster
- Ingen kniv på bältet som fastnar i vegetation, eller är i vägen då jag sitter eller ligger
- Enkel att ta av sig, alternativt stoppa innanför tröja/jacka, vid behov
Några nackdelar med nackkniv kan vara:
- Kan vara i vägen då annan utrustning bärs runt halsen (typ en kikare)
- Måste vara medveten om strypningsrisken
Varianter på nackknivsbärande
Ett sätt är att jag tar en vanlig slidkniv, knyter ett snöre i slidans upphängning och trär "halsbandet" över mitt huvud, med kniven hängandes med
knivspetsen nedåt. Antingen gör jag då en fast knut på snöret eller så knyter jag en knop som gör att jag kan justera längden på bärremmen. Det är bra om snöret är så långt att jag precis kan trä det över mitt bara huvud. Detta så att ej kniven hänger och slänger för långt ner på mitt bröst.
med hjälp av en nylonlina med en icke-justerbar knut
Ett annat alternativ är då jag har en kniv med en slida med tillräckligt god friktion eller låsning för att låta kniven hänga
upp och ned, med handtaget nedåt. Dessa knivar är ofta designade för just ett sådant bärande med en slida av material som plast eller Zytel. Detta gör kniven mycket snabbt tillgänglig då jag bara behöver greppa handtaget med en hand och dra rakt ner för att loss kniven ur sin slida. Detta bärande ställer självklart stora krav på slidans passform och grepp om kniven så att inte kniven lossnar oavsiktligt ur slidan under olika aktiviteter. Vad gäller snörets knutprincip så gäller här samma som ovan. Dock behöver snöret vara så pass starkt att det håller för det ryck som ofta uppstår då kniven dras ur slidan.
En ESEE Izula-II hängande upp och ned i ett paracord med fast knut
Det finns även Kydexslidor som möjliggör ett friktionslåst bärsystem för fällknivar, att bäras runt halsen, vilket kan ses på bilden nedan.
Ett annat trevligt sätt att nyttja halssnodden är att haka på en fällkniv som har ett bältesclip. Om kniven ej är för tung så är detta ett praktiskt alternativ till att bära kniven på fickan.
på en nylonlina med fast knut
Övrigt
Utöver ovan finns en uppsjö av varianter på alternativa placeringar på kroppen, som till exempel: stöveldok, axelhölster, innerfickor, machete på ryggen och dykarkniv på underarm. Men dessa varianter är aningen mer exotiska och därför går jag ej in djupare på dessa.
En alternativ placering värd att nämna i detta sammanhang är dock att ha kniven hängande i en axelrem. Detta ser jag som ett bärsätt som är aningen släkt med att ha kniven hängandes runt halsen. Axelremmen/snöret har ju samma fördelar som nackkniven på så sätt att det gör kniven lättåtkomlig utanpå tjocka vinterkläder. Nedan ses en bild av Jonathan Sandén bärandes en typiskt modern bushcraftkniv i en justerbar axelrem.
Foto: Jonathan Sandén
Oavsett vilket bärsystem jag använder för stunden, eller var jag har detta placerat, så tar jag alltid för vana att regelbundet känna efter med handen att kniven sitter kvar där den ska. Detta för att snabbt upptäcka om kniven olyckligtvis skulle ha lossnat ur sitt bärsystem eller sin infästning.
Jag vill även ta tillfälle i akt att trycka på hur viktigt det är att dra sin kniv på rätt sätt, för att undvika skador på mig själv, andra samt bärsystemet i sig. Jag försöker alltid tänka på var jag har mina fingrar och mina vänner då jag plockar fram min kniv, och så fort jag inte använder kniven, stoppar undan min kniv. Jag tänker även på vad verktygets skärande egg kan riskera att göra med slidans kanter och remmar vid dragning och hölstring. En bra tumregel är att alltid föra knivryggen mot slidan för att undvika att skära sönde slidan eller dess remmar.
Nedan följer några exempel på hur jag vanligtvis bär mina blad vid olika aktiviteter.
Längre vandring
Kort skogsvistelse
Längre skogsvistelse
Hemma på gården
Endagsjakt
är diskreta och hjälpsamma kamrater under jakten
Jag hoppas att ovan lista, indelning och tips kommer att hjälpa dig i ditt framtida verktygsval samt bärande av dessa. Om du har feedback eller funderingar på ovan får du mer än gärna
kontakta oss.
Sträva alltid efter att följa de lokalt rådande knivlagarna på bästa möjliga vis.
Lycka till och bär dina verktyg tryggt med respekt och hänsyn till varandra och historien.
